Text: Ellen Suneson
I Karl Patric Näsmans konst möter vi kopior, look-alikes och dålig kvalitet. Hans konstnärskap de nieras av ett sökande efter en ny typ av grammatik för konsten. Inom denna ska repetitionens och hantverkets roller upphöjas. Skickligheten i att imitera ett original ska kunna bli ett konstnärligt värde i sig självt.
Två av hans senaste konstprojekt, Cattle Resting in a Landscape with River- side Castle and Rainbow Beyond (2012-2015) och Shanghai Pearl Mar- ket (2015) visar på den enorma konstkopieringsindustri som vuxit fram i Kina. Inom denna industri skapar kinesiska konstnärer imitationer av kända konstverk på beställning av främst amerikanska och europeiska köpare. Den kinesiska konstkopieringsindustrin har blivit skarpt kritiserat i västvärlden, här anses målningarna inte vara ”riktig” konst utan beskrivs som mass- producerade förfalskningar. I Cattle Resting in a Landscape with Riverside Castle and Rainbow Beyond studerar Näsman konstverkens skiftande status på den globala konstscenen. Under projektets gång kontaktade han ett antal olika konstkopierings rmor i Kina och beställde kopior av en holländsk målning från 1700-talet. När han sedan mottagit de målade kopiorna presenterade han dessa som del av sin egen konstinstallation. Konstinstallationen lyfter fram det paradoxala i den västerländska inställningen till den kinesiska konstkopieringsindustrin. Samtidigt som kinesiska konstnärers imitationer av kända konstverk inte anses vara äkta konst finns det otaliga exempel på västerländska konstnärer som Andy Warhol, Jeff Koons, Sherry Levine eller Damien Hirst vilka också använt sig av andras arbeten och kopierat andras verk, men som omvänt räknas till några av samtidens viktigaste konstnärer.
Uppfattningen om att verken som målas inom den kinesiska konstkopieringsindustrin inte är riktig konst delas dock inte av kinesiska konstnärer och gallerier. Här beskrivs verken istället som ”replikas” och betraktas som original. I den kinesiska förståelsen av målningarna är begreppet shanzhai centralt. Ordet beskriver upphöjandet och passionen för ”kopian” och ointresset för originalet. I Kina är shanzhai väldigt populärt och kan till exempel innefatta identiska kopior av mobiltelefoner och märkeskläder eller människor som är look-alikes. Ofta beskrivs shanzhai som ett sätt för den breda allmänheten att få ta del av sådant som annars bara är tillgängligt för ett priviligierat fåtal.
I konstprojektet Shanghai Pearl Market (2015) undersökte Näsman tillsammans med den Shanghai-baserade konstnären Jiang Weitao fenomenet shanzhai i relation till äldre traditioner av kopiering och till deras egna roller som konstnärer. Konstprojektet gick ut på att de gemensamt utförde handlingen att skapa en imitation. Inledningsvis kom de överens om att använda sig av en äldre imitationsteknik där färg appliceras för att kopiera material som marmor eller granit. De lade ut stora dukar på golvet i en ateljé och utgick sedan från tekniken, som är ett slags stänkmåleri, för att fram- ställa kopian. Hantverket utfördes individuellt men de kommunicerade med varandra under arbetets gång. Resultatet är en yta skapad med lager av små olikfärgade färg fläckar. Relationen mellan de olika färgerna bygger upp en bild som ger illusionen av ett färgstarkt stenmaterial. Samarbetet mellan de båda konstnärerna går att jämföra med den process där verk framställs på de kinesiska konstkopieringsfabrikerna. Där är i regel era konstnärer inblandade i arbetet med en kopia för att utförandet ska vara så effektivt som möjligt samtidigt som resultatet ska hålla en hög nivå. Trots att Näsman och Weitao använde sig av samma teknik skilde sig deras tolkning av tekniken åt. Sättet på vilket deras uttryck skiljer sig åt lyfter fram det faktum att imiterandet av ett konstverk inte är en massproduktion utan ett hantverk, utfört av mänskliga händer.
Efter att de färdigställt imitationerna har dukarna skurits upp och presenteras både som enskilda målningar och som en dekoration på en vikskärm. I verket har vikskärmen en symbolisk betydelse. Möbeltypen kommer ursprungligen från Kina där den sedan tusentals år använts som en dekorativ rumsuppdelare. Under 1600-talet importerades många vikskärmar till Europa och började då, i en mindre variant, också användas med avsikt att dölja kroppen vid klädbyten. I Shanghai Pearl Market ger vik- skärmen en fingervisning om kopierandets gamla traditioner. Sekler av kolonialism, approprieringar och migration har bidragit till att kopierandet haft stort in ytande inom bildkulturen genom historien.
Shanghai Pearl Market var även ett sätt för Näsman och Weitao att utforska imitationen som performativ handling. Det vill säga att undersöka hur kopierandet i sig självt är en handling som skapar och upprätthåller särskilda betydelser i olika sammanhang. Genom att skapa en förfalskning av bergmaterialet marmor lyftes det fram hur imiterandet av vissa äkta material hjälper till att upprätthålla materialens höga status. Därtill synlig- gjordes hur repetitiva praktiker i konstvärlden - den konstnärliga utbildningen, vernissager, utställningsrum och konstkritik - upprätthåller vissa stereo- typer som den västerländska konsten vilar på. Här syns hur föreställningar om kinesisk massproduktion och den västerländska stereotypen om vikten av
originalitet som villkor för konstnärligt värde spelar en avgörande roll för hur kopieringstekniker betraktas.
Näsmans konstnärskap vittnar om ett starkt intresse för hur den globaliserade konstscenen förskjuter traditionella idéer och betydelsesystem. Mötena mellan olika kulturella meningssystem lyfter fram de enskilda värderings- systemen för konstnärlig kvalitet som konstruktioner. Shanghai Pearl Market beskriver bland annat hur den västerländska konstscenens starka motvilja att betrakta kopieringsindustrin som ett kulturellt uttryck är ett tecken på att något inom det egna systemet hotas. Och hur uppvärderandet av kopians potential tillsammans med ointresset för originalet och den konstnärliga autenticiteten är något som hotar grundpelarna som den västerländska konstscenen vilar på.
Bakgrund
Karl Patric Näsman (f. 1986) kommer ursprungligen från Örebro. I dag bor och arbetar han i Stockholm. 2015 utexaminerades han från Master- utbildningen i Fri Konst på Konstfack. Näsmans vilja att bli konstnär grundade sig i en känsla av att vilja tänka och få uttrycka sig. Konsten erbjöd ett språk som gjorde det lättare att utforska olika saker och frågor. I dag uppskattar Näsman konstens förmåga att alltid öppna för nya perspektiv, att den alltid är spännande och ständigt erbjuder något nytt.