Hur kommer det sig att du började med konst?
Jag vet inte hur det egentligen började, det är snarare så att jag aldrig slutat. Min mamma är också konstnär och jag har alltid haft stor respekt och vördnad inför att bli konstnär, och att det yrket fanns som reell möjlighet har alltid varit självklart för mig. Jag har tecknat hela livet; när jag var liten var ett av mina favoritmotiv mina föräldrars orange Citroen 2CV, och med det har jag fortsatt till vuxen ålder.
Och hur hittade du sedan din inriktning?
Efter grundutbildning kom jag in på Konsthögskolan i Bergens Bachelorprogram med inriktning på grafiska studier, där jag fick en hantverksmässigt väldigt god introduktion till alla tekniker en kan tänka sig. Efter att jag lärt mig att hantera allting ordentligt, blev jag alltmer klar över vad som intresserade mig och vilket fokus mitt konstnärskap skulle ha. Jag är väldigt glad att jag valde att studera på Konstfack och ta min master. Där introducerades jag för ett tydligare sätt att arbeta med min konst, som också är lättare att förmedla språkligt, något som kommer till god användning när en skriver ansökningar.
Vad är viktigast med ditt skapande, för dig?
För mig är det väldigt viktigt att känna att jag går till mitt arbete, och har ett jobb som är meningsfullt, och att arbetet alltid är lustfyllt. Därför har jag alltid hållpunkter oavsett om det gäller utställningar eller deadline för någon ansökan. Jag kan uppskatta att bli sedd, att omvärlden lägger märkte till mig. Jag motiverar ofta mina verk utifrån hur unga flickor har avbildats genom tiderna, och då är det självklart bra om detta når fram till betraktaren, men jag är nöjd om det på ett eller annat sätt träffar en nerv, att det upplevs som något överraskande. Man får en förnimmelse av något oväntat.
Intervju: David Stenbeck