Vad är det vi inte ser när vi ser? I vilken utsträckning styr spåk och inlärda referensramar hur vi systematiserar våra sinnesintryck och bygger samman vår världsbild? Och hur förhåller vi oss till att den egna världsbilden kan skilja sig radikalt från någon annans?
Detta är frågor som Oskar Mörnerud i sitt konstnärskap gång på gång återkommer till och som i hög grad genomsyrar hans tre senaste verk, Det beslutande organet (2008), Janssons frestelse (2009) och Panorama/Midboy(2011).
